Klart jag kommer ihåg den där vinterdagen för, vad kan det ha varit, fem-sex år sen? Då var världen mitt ostron. Jag blev av med min gula t-shirt och I felt fine. Märkligt vad världen är... märklig. Hade jag trott på ödet hade jag nog sovit med lampan på i natt.
Har spenderat dagen delvis i Sorö, ett mycket sömnigt litet samhälle på västra Själland, där Fredde och jag bevittnade pyttelite dampingis i danska elitserien innan vi återigen styrde kosan mot Sverige. I kväll blev det middag och softispartaj hos Jenny på Möllan. Mycket trevligt!
Och så har jag förstått att någon tror att jag bär på ett farligt virus. Jag kan inte låta bli att roas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar