Det var bara en tidsfråga innan det skulle hända, så klart. Vi har lekt med hissen i Lindas hus alldeles för mycket för att det inte skulle hända nåt till slut. Och igår kväll var det då dags. På väg från förfesten på Tufvanängen skulle vi upp till Lindas lägenhet på en liten pit-stop innan Sivans. Emma, Toob och jag tog hissen. Den har en väldigt rolig Stopp-knapp som man kan trycka på lite när man känner för det. Om man tajmar det rätt kan man stanna den en bit innan våningen man ska av på, och ändå gå av. Om man tajmar det fel kommer man inte fram över huvud taget - då får man snällt åka tillbaka till förra våningen.
Men igår gick inte det heller.
Så vi fastnade i hissen och inget hjälpte. Utanför stod våra kompisar som smått roat undrade vad vi sysslade med. Där inne stod vi och var irriterade över att kön skulle växa snabbt på Sivans. Dessutom behövde vi alla tre verkligen gå på toa. Till på köpet visade Emma upp vissa aningen oroande tecken på cellskräck, vilket gjorde att vi faktiskt inte var helt bekväma i situationen. Vi tryckte givetvis på nödknappen men det tog nog uppemot 25 minuter innan hjälpen kom. Lättade sprang vi raka vägen till Lindas lägenhet där vi äntligen fick lätta på trycket. :)
Slutet gott, allting gott ändå faktiskt. Kön var lång när vi kom till Sivans men för en gångs skull var de effektiva i insläppet så vi kom in hyfsat fort. Och det är lite kul att ha suttit fast i en hiss. :)
Ännu en lite för varm dag idag - men jag kommer helt klart sticka iväg och bada nånstans. Mer irriterande att det ska fortsätta vara varmt även när helgen tar slut och man måste jobba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar