Med tanke på hur min arbetssituation kommer att se ut till hösten - jag tänker inte ens gå in på det, för det gör mig bara håglös och uppgiven och givetvis ganska rädd - och med tanke på även en del andra saker utanför jobbet för närvarande, citerar jag bara Hospitalets "Faller ihop i en hög" och låter texten tala:
Sak på sak staplas på varann
Kommer hem och stänger dörren
Faller ihop i en hög
faller ihop i en hög
Snubblar till, det hindret kom så fort
Ligger nu på trottoaren
En hand sträcks fram, man tar den
Dras tillbaka upp igen
Försöker sova, men det är för ljust
Tar fram cykeln, rullar nedför
framför allt trampar uppför
trampar uppför
Sak på sak på varann
Massa hinder, snubblar fram
Ibland får man hjälp
En del gånger går det bra själv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar