VOK-arna skulle springa nåt genrep inför tiomila idag (jag vet inte ens vad det innebär... så insatt är jag i min orienteringsklubb) och jag hade varken med mig orienteringsskor eller kompass. Så jag bestämde att köra ett eget träningspass istället. Det är det som jag verkligen gillar med VOK - känner man inte för att delta i den vanliga träningen kan man alltid hitta på något på egen hand och alla tycker det är helt OK. Det är alltid några som kör sin egen grej. Jag bestämde mig för att köra klassikern Trestugespåret, en runda på 11,5 km som jag springer sådär fem gånger om året och har gjort så i ett antal år nu. Den går uteslutande på stig och är lagom kuperad. Ikväll var det dessutom vackert med kvällssolen som lyste mellan grenarna i skogen.
Helt oväntat slog jag mitt personliga rekord. Så jävla nöjd. Det fanns egentligen inget som talade för det - jag har varit väldigt seg nu sedan en superbra period precis i början av året. Men jag har funderat på om det har med lågt blodvärde att göra - jag fick ont i magen av järntabletterna jag skulle ta efter att ha gett blod (har jag redan skrivit om det här?) så jag tog inga fler. Så mitt blod återhämtade inte sig tillräckligt fort och jag tror det kan ha gjort att jag har känt mig seg och trött när jag har sprungit. Men de senaste dagarna har jag försökt få i mig järn på andra sätt (huvudsakligen genom att äta jordgubbar, persilja och leverpastej) och jag har även gett järntabletterna en andra chans, något de tydligen förtjänade, för jag har inte fått ont i magen den här gången.
Så idag kände jag mig bara pigg hela rundan och även om jag hade skav på båda hälarna och känningar av håll är jag alltså riktigt nöjd. Bara en dryg vecka kvar nu till Växjöloppet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar