Var och såg Mamma Mia-filmen ikväll med Kalle, Allyson och Anneli. Extremt nöjd att jag orkar vara social just nu. Extremt tacksam för att folk orkar vara sociala mot mig, framför allt Calle (the big one) som gärna får dricka upp ännu mer av mitt vin bara vi fortsätter laga mat på kvällarna och han fortsätter vara min livscoach. :)
Men i alla fall... smaken är ju delad och jag tyckte föga förvånande att filmen var oh my god så dålig. Konstant överspel, fåniga repliker, fånig story, överdriven idyll utan en hint av ironi... men jag har ju rent allmänt extremt svårt för musikaler. Jag vet inte hur jag någon dag ska kunna förstå varför en person i en film helt plötsligt börjar sjunga, ofta om något som inte har nästan ett dugg med handlingen att göra, och lika plötsligt poppar det upp en massa birollsinnehavare och statister som mirakulöst nog också hade tänkt att sjunga just den här låten just då. Var kompet kommer ifrån ska vi inte ens tala om.
Jag VET att jag är löjlig nu, men jag säger ju att smaken är delad. Det är fritt fram att ifrågasätta min smak också... vi kan ju börja med att jag tycker Det okända är en av de bästa skräckfilmerna någonsin :) Det sista jag vill är alltså att vara överlägsen och hånande - förmodligen är det ju jag som har fel när filmen får 7,4 på imdb. För mig är det en solklar etta. Av tio.
En recension som stämmer väldigt väl med vad jag tycker går att läsa om du klickar på rubriken till det här inlägget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar