torsdag 24 juli 2008

Kan vi prata om det jag kom hit för?

I mitt hus, två våningar ner, finns det en fotklinik. Jag nämner inga namn men det är en fotklinik och den ligger på Norr. Hmm... undrar vilken jag menar. På dörren finns inga öppettider och inga telefonnummer. Det finns ingen hemsida. Det enda man kan göra är att typ söka på dem på google och ringa dem. Jag har lite problem med ett par förhårdnader på mina hälar som jag har fått när jag en gång skulle ut och jogga och lånade min svågers skor som var för små. Flera år sen nu. Så jag ringde förra veckan och fick en tid. Idag var jag där. Under nästan fullkomlig tystnad genomfördes behandlingen, som praktiskt taget helt uteslutande gick ut på att fila och klippa mina tår, lite torr/död hud, saker som jag varken hade bett om eller kände att det fanns något större behov av. Hela tiden väntade jag på att hon skulle nämna något om mina hälar, men till sist kom det bara ett "Sådär ja!" vilket innebar att nu var behandlingen över. Varpå jag givetvis meddelade att jag hade kommit hit för mina hälar. Detta följdes av en kort förklaring som gick ut på att det var mina hälben som hade vuxit ut och det fanns inget man kunde göra åt det, förutom att operera, och det var något man helst inte gjorde.

Så nu är jag 360 kr fattigare (jag fick givetvis gå och ta ut pengar, de tog inte kort) och har aningen mjukare tår. Plus att jag har fått reda på att jag får jogga med plåster i resten av mitt liv. Nice.

Inga kommentarer: