söndag 19 december 2010

Dikt #33 - Lever jag

I skälvande yttersta midsommar
passerar staden förbi under svart himmel
Tid och luft och människor står stilla
I tystnaden går fjättror sönder
En strålkastare speglas i en pöl av regn
Silhuetter av tonåringar rör på sig
då en boll studsas på asfalten
Och i ett stort ögonblick
lever jag

Inga kommentarer: