söndag 19 december 2010

Dikt #66 - Ocean

Mäktiga vågor av vitt skum
Lever sitt eget liv långt ifrån land
De är fria där de seglar över haven
Behöver aldrig stanna till
Aldrig tänka tillbaka
Aldrig ångra något, känna sig skyldiga
Aldrig känna sig utlämnade
Mystiska krafter från en längesedan svunnen tid
Är ständigt närvarande i vågornas kamp
Strömmar av uråldrig magi och kunskap
Sköljer över stränderna i dagens värld
Och med sitt lockande, viskande ljud
Ger de ro åt oss människor än i dag
Ständigt skiftar de karaktär
Ena dagen är de gröna, nästa blå och sedan grå
Vissa gånger smeker ljuva små bränningar våra kuster
Andra gånger är vågorna fulla av vrede och beslutsamhet
Men till skillnad från oss dödliga
Utger de sig aldrig för att vara något de inte är
De är ärliga, lugnande, vackra och skrämmande
De är del av en enda enorm ocean
Som vi aldrig, aldrig kommer att kunna förstå

Inga kommentarer: