söndag 19 december 2010

Dikt #62 - Öde

Öde är natten
natten som kommer tidigare för varje dag som går
Den monotona höstkvällen äter mig inifrån
medan vattendroppar får asfalten att glänsa i gatlyktans sken
Ibland är livet lugnare
och då finns det tid för eftertanke
Man vänder sig inåt och rannsakar sig själv
Tar beslut om förändring
men de rinner ut i sanden
Livet är så fullt av möjligheter
men ändå kan allt ibland kännas öde och tomt
Jag fortsätter att vänta -
vänta på en soluppgång i den regniga höstnatten.

Inga kommentarer: