söndag 19 december 2010

Dikt #57 - Vaka

Stiger upp ur min säng
mitt i den gnistrande vinternatten
Klär mig varmt och lämnar huset
Breder ut min tjocka filt mitt på ett stort fält
Sätter mig ner
Låter mig påverkas...

Mängder av stjärnor glimrar på natthimlen
På säkert avstånd lyser det från gatlampor och julbelysning
och kylan biter sig fast i mina kinder -
den får mig att känna mig högst levande

Efter några timmar närmar sig gryningen
då svart blir grått som blir diffusa färger...
som blir starka, klara morgonfärger
Stjärnorna bleknar bort
och så visar sig morgonsolen vid horisonten

En ny dag är här
Snart är de gångna timmarnas magi bara ett minne
Men då är jag tillbaka under mitt täcke
och drömmer om vinternattens väg mot gryningen

Inga kommentarer: